Om Topptursresor Sverige AB

Markus Nyman

Jag var 6 år gammal. Storgråtandes inför branten där på Hundfjällets grönaste pist. En vecka senare var jag ’hooked’. Att nu ett antal år senare få leva på skidåkningen är en stor förmån och något jag har ett ödmjukt förhållningssätt till. Likväl att ständigt få jobba med min egen och andra människors utveckling.

Faktum är att jag har lika stor passion för de som jag delar berget med som för snö och toppturer. 

Och i mer än ett decennium har jag haft nöjet att få leva på min största passion. Med den erfarenheten kommer även många misstag och tillfällen jag kunde gjort saker annorlunda. Misstag som gjort mig starkare och som jag gärna delar med mig av. Faktum är att jag kan heller inget annat yrke än detta. 

Sedan ett antal år tillbaka är jag även knuten till ett utbildningskoncept som kallas för Svelav – Sveriges Lavinutbildningar. Det gör att de utbildningar jag håller är kvalitetsgranskade, förankrad i statistik och forskning – och du får lära dig det allra senaste från den internationella lavinvärlden. 

Jag har även sett till att utbilda mig inom första hjälpen och internationellt krävs det oftast en så kallad Wilderness First Responder kurs för att få arbeta. Jag gick min första kurs med dem 2011 och har hållit kunskaperna vid liv sedan dess med regelbunda uppdateringar av licensen. 

Efter gymnasiet med inriktning på friluftsliv och ledarskap fyllde jag även på med lite mer studietid. Då på den enda yrkeshögskoleutbildningen för guideyrket – Campus Åre. Under studietiden 2012-2013 gavs stora möjligheter för utveckling och beredde en gedigen bas att stå på. En utbildning som jag sedan ett par år tillbaka har förmånen att få hoppa in på som extern instruktör. Är du också sugen på ett arbete utomhus kan jag gott rekommendera att flytta till Åre för lite plugg. 

Hösten 2024 höll jag en internationell ledarskapsutbildning i 6 dagar som följdes av att ge varje deltagare individuell feedback. I ett av samtalen svarade en av deltagarna som nu påbörjar sin resa som guide att det varit en utmanande vecka, och att han önskade att någon gång bara få känna att han stod på den där #”!½&@ toppen. En känsla av att ha lyckats och nått sitt mål. Att äntligen få vara ”där”. I mitt huvud tänkte jag att ”där” är nog en strävan, men ett ställe dit man sällan når (jag är i varje fall inte ”där”). Lite som på toppturen, strävan mot toppen är viktigare än själva toppen. 

På ett sätt är jag fortfarande den där 6-åringen, om än med lite andra utmaningar och förutsättningar. Med det skrivet ser jag fram mot följande 30 år av att jobba inom yrket… och 30 år till av strävan.